Marken där vi har våra tomter och allmänningar tillhörde Håtö gård fram till 1940-talet. Den har en mycket gammal historia. Den förste kände ägaren var Erik Nilsson Cruus som var skeppshövitsman och dog i början av 1580-talet. Dessförinnan var det ett kyrkohemman under Frötuna kyrka.
Om detta och mycket mera har några historieintresserade medlemmar forskat. Det publicerades under några år som Håtöviksbladet och kan läsas om här: Håtöhistoria
Om detta och mycket mera har några historieintresserade medlemmar forskat. Det publicerades under några år som Håtöviksbladet och kan läsas om här: Håtöhistoria
Föreningens flitigaste historieskribent är Gösta Carlestam. Här finns två av hans alster:
Håtöviken som en del av Skärgårdslandskapet
Nu far vi till landet
Håtöviken som en del av Skärgårdslandskapet
Nu far vi till landet
Kerstin Olsson var en profil under de första decennierna i Håtövikens historia. Sörmlandsflickan kom till Håtö och förälskade sig i den trakt, som författaren Einar Malm kallar hjärtat av Roslagen. 
Men hon ville bo i en dalastuga. Vid högtidliga tillfällen gick hon omkring här i sin vingåkersdräkt. På sitt Ängsbacka levde hon alla sina år utan varken elektricitet eller indraget vatten, men fann innehåll och charm i kontrasten med storstadens puls. Tillsammans med Åke Carlestam hittade hon en form av midsommarfirande som består än i dag.
Här finns en kort essä av Kerstin Olsson som är värd att läsa:
När jag blev med sommarstuga
Men hon ville bo i en dalastuga. Vid högtidliga tillfällen gick hon omkring här i sin vingåkersdräkt. På sitt Ängsbacka levde hon alla sina år utan varken elektricitet eller indraget vatten, men fann innehåll och charm i kontrasten med storstadens puls. Tillsammans med Åke Carlestam hittade hon en form av midsommarfirande som består än i dag.Här finns en kort essä av Kerstin Olsson som är värd att läsa:
När jag blev med sommarstuga
Göran Dahlén är också en av de medlemmar som varit med ”från början”. Han beskriver några minnen från den tiden i:
En äkta rospigg
En äkta rospigg
Det stora elbråket. Mellan 1959 och 1962 pågick arbetet med att elektrifiera området. Det var en utdragen process som slutade inte bara med att området fick ström. Erik Strandell och Åke Carlestam blev dessutom stämda för egenmäktigt förfarande då de kopplade bort en fastighet som tjuvkopplat in sig på nätet. Det finns två versioner, en enligt Aftonbladet och en enligt Strandell/Carlestam. I en senare process erhöll Strandell/Carlestam ett skadestånd från målsäganden i första processen. Noteras bör att den Wallén omnäms i protokollet har ingen som helst anknytning till Ebbe eller Magnus Wallén. Version Aftonbladet. Version Strandell/Carlestam. Tyvärr saknas bilagor.